Hjem

Jag har tränat 2 av mina Lundehundar i eftersök och det har fungerat alldeles utmärkt. Min tanke med det jag skriver här är att få fler att försöka sig på det.

Vad är eftersök?

Eftersök kallas också för viltspår. Vad är det då man spårar och söker efter? Jo det är skadat vilt, oftast älg och rådjur.( Man kan även spåra vildsvin, björn och lo men det har jag ingen erfarenhet av alls så när jag skriver menar jag älg och rådjur. ) Viltet kan vara skadeskjutet men också trafikskadat. Eftersom det är viktigt att förkorta det skadade djurets lidande är det viktigt att ha en duktig och spårsäker hund. I Sverige måste alla som jagar ha tillgång till en tränad hund. Poliser och jaktvårdskretsarna har listor på vilka hundar som finns i området för att kunna kontakta deras förare vid trafikolyckor.

Lundehund och eftersök

Det var egentligen en slump att jag testade eftersök med mina hundar. Min gamle hane, Birk, tyckte inte att lydnad och agility var så kul. När då min hundklubb skulle ha en kurs i efersök anmälde vi oss till den. Och det tyckte han var toppen. Birk var jätteduktig. Alla de andra på kursen hade hundar de jagade med, taxar, stövare och drever. Fördelen med Birk var att han inte var intresserad av färska spår. Han gick, och går fortfarande, bara på blod och det spår man satt honom på. En jakthund kan tycka att ett färskare spår är mer intressant och gå över på det.

Vad behöver man?

  • en sele
  • en lina, gärna tvättlina som inte fastnar i grenar på samma sätt som en bommulslina
  • en gammal ketchup/senaps flaska med skruvkork
  • blod
  • snitslar
  • rådjurs ben på ca 15 centimeter

Hur gör man?

Jag har börjat med att låta mina hundar bekanta sig med rådjursbenet. Jag har haft det i ett snöre och dragit det i gräset framför dem. Alla tre har tyckt att det har varit spännande att jaga efter det men det har tagit lite tid att få dem att bita i det. När de väl har kommit på att benet är kul har jag börjat lägga spår.

Anledningen till att jag skrev att man ska ha en flaska med skruvkork är att man inte riskerar att korken hoppar ur och allt blodet rinner ut på ett ställe. Det är också viktigt att kontrollera att det är okej att vara i marken där man tränar. Snitslarna har jag satt fast i klädnypor så är de lättare att sätta upp i träden och buskarna när man passerar.

Börja med att droppa ut lite mer blod vid starten. Sedan är det bara att börja gå. Droppa lite blod vart annat steg du tar och sätt upp snitslar så du vet var du har varit. Rådjurs klöven drar du efter dig i et snöre. Jag är hopplös och tror att jag vet var jag gått men det vet jag inte. Det första spåret ska inte vara för långt, 75 meter räcker. Bind fast benet i en buske och lämna kvar det. Tänk på att du går i en stor båge tillbaka så att hunden inte hamnar på ditt spår av misstag. Vittringen kan flytta sig ganska långt. Hämta hunden och sätt på den selen och linan och visa den var spåret börjar. Sedan är det bara att vänta och se vart det bär, ha tålamod och vänta på hunden. Om du visar vart den ska gå lär den sig inte at följa spåret utan tror att du kan visa den runt. Efter ett tag har ni kommit fram till benet och förhoppningsvis visar hunden dig var det ligger. Beröm den.

Allteftersom hunden blir duktigare gör du spåren längre och låter det gå längre tid innan hunden får börja spåra.

Prov

Det finns två sorters prov som man kan starta på. Anlagstest och öppen klass. I anlagsklassen är spåret 600 meter och har 4 räta vinklar. Det finns ett bloduppehåll på 15 meter, där drar man bara benet. Spåret ska ha legat cirka 5 timmar innan hunden startar. I öppenklassen är spåret lika långt men det år äldre. Det ska ha legat 12 till 24 timmar. Det finns två bloduppehåll varav den ena är i en vinkel. I öppenklassen kontrollerar man att hunden kan fortsätta spåra efter att man har skjutit ett skott.

Om man får tre förstapris i öppenklass och har minst en 2a i kvalite på utställning får hunden titeln vilspårchampion. Det var min Ronja och så vitt jag vet är hon den enda Lundehunden som har den titeln.

Till sist

Jag har haft hjälp av en bok som heter Träna viltspår. Grunderna i eftersök. av Marita Carlsson. Det finns säkert fler bra böcker i ämnet och ta hjälp av de jakthundsklubbar som finns i din närhet.

Hoppas att det här har inspirerat någon till att ge sig ut i skogen med hunden. Det är en sysselsättning som passar våra Lundehundar alldeles utmärkt.

Eva Pretkélis


Eva Pretkelis bor i Sverige, og trener og konkurrerer med hundene sine der.

I Norge er regelverket for blodspor, litt annerledes enn i Sverige, bl.a. blir det ikke løsnet skudd, i forbindelse med sporing, noe som kan være en fordel for lundehunder.

Også på norsk finnes det gode bøker om emnet, og over hele landet avholdes det kurs, hvor alle har anledning til å delta, og få praktisk og teoretisk erfaring. Deretter er det bare å trene og siden melde på til konkurranse.

Lykke til med en trivelig sport, som hundene elsker, og som gir eieren mye frisk luft og gode naturopplevelser, og ikke minst, en ekstra god kontakt med hunden.

Gerd Haugen